tisdag 2 november 2010

recept 14: spenatpasta bara. helt vanlig.
























ibland är man så trött. man har ont i huvet och man har slut på pepp. dessutom är man så hungrig att man tycker synd om sig själv.
det är då man ska sluta snacka, sätta på daniel adams-rays låt "lilla lady" och snabbt och i tystnad göra en hygglig spenatpasta.

du behöver för två helt vanligt urlakat vardagströtta:
  • 1 väldigt stort paket färsk spenat. helst babyspenat men vanlig går också bra. (spenat krymper asmycket)
  • 1 stor gul lök
  • 1 stor burk crème fraiche (lätt eller vanlig spelar ingen roll)
  • 2 vitlöksklyftor
  • lite parmesan
  • 1 hönsbuljongtärning om man vill
  • nån god skinka om man vill. huvudsaken är att den är salt och rökig.
  • salt och svartpeppar
  • god pasta. ta rigatoni, säger jag. den är så maffig och bra.
sätt på pastavattnet med salt i. fräs bladspenat och hackad lök i lite olivolja i stor djup panna eller i kastrull. när löken glänser - i med creme fraiche. ta lite i taget tills du tycker det är lagom, beror på om du vill ha jättegrön och spenatig eller mer krämig sås.
släpp ned buljongtärningen och pressa i vitlöken. peppra. salta lite men ta det lugnt tills allt är klart - då kan du salta mer.
riv ned parmesan. riv ned precis så mycket du vill ha, det är det som är så bra med att vara vuxen. man bestämmer själv.
låt puttra lite medan pastan kokar. häll av den, pastan, och ned i pannan. servera med skinkan arrangerad på ett lagom snitsigt vis på toppen (skoja) . dra över lite mer svartpeppar.

lördag 23 oktober 2010

recept 13: det godaste lammet i ditt liv (ugnsbakat fyratimmarslamm med potatismos och rotfrukter)

























jag trivs där jag bor. verkligen.
men jag skulle också vilja bo i skärholmen. seriöst. om man var lite mia törnblom skulle man kanske säga att skärholmen är mitt happyplace.
skärholmen är en helt förtjusande söderförort i stockholm och jag fattar inte att folk inte åker dit oftare. det är ju så lätt - man tar röda linjen mot norsborg, tar en fönsterplats. man spelar kanske lite doodle jump på telefonen på vägen eftersom det tar en stund att åka dit, men i bredäng stannar man upp, tittar ut och sjunger lite tyst på den här.
man kliver av i skärholmen, tar rulltrappan upp, går ut på torget och ba: åh. älskade skärholm.
man går en sväng i jättegallerian, kollar på random saker tills man blir hungrig. då köper man en kebab på gångens kebab. på gångens kebab gör dom sin egen kebabsås, som jag tror det är lite mynta i.
sedan går man till munirs livs. munirs livs alltså. världens bästa affär (fatta en affär där man säljer färsk ockra i grönsaksavdelningen lika naturligt som man säljer gurka). hos munir köper man två medelstora färska lammlägg till extrapris. hos grönsakssnubben ute på torget köper man en liten samling rotfrukter. vitt vin har man hemma och man börjar förstå att man kommer att laga fyratimmarslamm till middag ikväll. för första gången.
att det skulle bli bland det godaste man har ätit sedan man började laga mat på allvar, det visste man däremot inte. att testpubliken skulle utbrista: "det här hade självaste leif mannerström ätit med gusto", det visste man inte heller.

och du - jag lagade min i lergryta. lergrytan är fanimej sjuttitalets bäst bevarade fornminne. mat blir suveränt i lergryta alltså. har du ingen, ta en helt vanlig gryta som tål ugn.

för tre normalhungriga behövs:
  • 2 ganska stora lammlägg
  • 1 palsternacka
  • 1 stor gul lök
  • 5 vitlöksklyftor
  • tre morötter
  • 1 flaska vitt vin
  • 2 buljongtärningar av valfri sort
  • färsk rosmarin
  • färsk bladpersilja
  • 4 lagerblad
  • peppar
potatismos:
  • potatis
  • smör
  • mjölk
  • salt och peppar
okej. först: det är viktigt att den här rätten görs med lite love. love och tid är hela hemligheten.

skala rotfrukterna, löken och vitlöksklyftorna. skär morot och palsternacka i trivsamma stavar, skiva löken och krossa vitlöksklyftorna med knivens bredsida. lägg allt i botten på grytan (är det en lergryta har du förstås låtit den ligga i blöt nån halvtimme först).
salta och peppra lammläggen generöst. bryn dem i olivolja i stekpanna. placera dem konstfullt (skoja) ovanpå rotsakerna i grytan. stick ned lagerblad lite här och var, liksom hela knippen rosmarin och persilja, med stjälkar och allt. det sitter jättemycket smak i stammar och stjälkar och de har ett jobb att göra i grytan.
häll så vin över alltihop. kanske vill du ha ett glas själv, ta det då. kanske har du en kompis där eller nån du är kär i, den kan ju också få ett glas för att undvika konstig stämning. det är inte så noga med mängden i grytan nämligen: vinet ska inte helt täcka lammet, men lite lagom simmigt ska det vara. jag skulle säga lite mer än en halv flaska i grytan.

och så - in i ugnen. alltså grytan. jag har sagt det förr - jag har gasugn så jag kan inte riktigt säga hur många grader. varmt men inte det varmaste. 200 grader i elugn kanske (lergryta ställs alltid in i kall ugn. oklart om en lergryta nånsin har spruckit, men skräcken inför att den ska göra det är allmänt utbredd).
när lammet, vinet och grönsakerna är i ugnen är det fri tid i ungefär fyra timmar. det enda du behöver göra är att titta till då och då, späda med vätska om det verkar torrt och så. efter två timmar ska du slänga i buljongtärningarna också. egentligen gör man ju liksom en egen buljong i och med hela koket, men tärningarna hjälper till att kicka loss det lite.

efter fyra timmar bör köttet på lammet vara så mört att det släpper från benen och bara faller sönder när du petar på det med en gaffel. lyft läggen ur grytan, lossa köttet från benen, lägg i en skål och håll varmt.
placera en sil över en kastrull och sila ned vätskan. lyft bort och kasta lagerblad, persilja och rosmarin ur det som är kvar i silen, de har gjort sitt jobb nu. dessutom är du tacksam för att du lämnade stjälkarna kvar, det går lättare att fiska upp dem då.
reflektera en stund över vad otroligt bra det är, det som du har silat ned i kastrullen. tänk en minut på att du har slowcookat värsta bästa. när du tänkt klart - sätt kastrullen med skyn att reducera medan du kokar potatisen och gör potatismoset. gör moset ganska fast, inte för mycket mjölk. det ska ha lite stuns och gärna ha klumpar.
när moset är klart, lägg upp det i en halvdjup tallrik. lägg lammkött och rotfrukter vid sidan och ös över fyra-fem matskedar av den reducerade skyn över alltihop.

på riktigt, när jag lagade det här dog jag av lycka. för det här mina vänner, det här är proper, proper cooking.


onsdag 20 oktober 2010

Recept 12: Morotssoppa med apelsin och ingefära

























jag har kommit in i ett skov där all mat blir gul eller röd. det hjälps inte hur jag planerar, allt som inte är regelrätt spenatsoppa blir på riktigt gult eller rött.
"jaha lilla soppa", säger jag till mig själv, "värst vad du blev gul".

men huvudsaken är att inte allt blir brunt. brun mat är plöh och ska bara läsas om. som till exempel här.

iallafall, värsta bästa snygga soppan för tre hungriga:

  • 1 kg morötter
  • 1 jättestor gul lök eller två lagom
  • hönsbuljong eller grönsaks, helst båda
  • matlagningsgrädde, vispgrädde, whatever
  • 1 apelsin
  • 1 tumstor bit färsk ingefära
  • timjan, torkad
  • olivolja
  • bacon
  • nåt lite grönt, kanske persilja
  • salt och peppar
å, det är så lätt, så lätt. skala morötterna och löken, skär i inte jättestora bitar. fräs en liten stund i olivolja i en stor kastrull tillsammans med nån matsked timjan, fräs fräs.
häll i vatten, åh jag vet verkligen inte hur mycket, det är jättesvårt. börja med lite mer än en och en halv liter så kan du späda sen. i med tre buljongtärningar och låt koka upp.
koka tills morötterna är alldeles helt mjuka. plocka fram din lilla mixerstav och mixa slätt och fint. häll i så mycket grädde du vill ha.
för tjockt? späd med mer vatten eller grädde. för smaklöst? krydda en gång till men var lite försiktig, smaken ska vara len och subtilt morotig.
koka upp igen.
pressa i saften av en hel apelsin och en pigg matsked av den rivna färska ingefäran, eller efter eget huvud.
servera med knaperstekt bacon och lite av det där gröna, vad det än må vara.

måndag 11 oktober 2010

recept 11: lammbolognese med trattkantareller och fetaost.
























åh, hej, det var ett tag sen, nästan en hel månad.

robin har börjat plugga foto på en konstig ö utanför bålsta. det verkar ta väldigt mycket tid i anspråk och det är inte så ofta han har tid med matbilder i hemmiljö numera. istället lär han sig av pieter ten hoopen och andra superstars hur man tar suddskakiga world press photo-vinnande bilder.

i fredags hade han ändå tillfälligt rymt från ön, robin alltså, och vi stod i baren på hotell malmen i stockholm. det var jättetrevligt, vi snicksnackade och var glada, och plötsligt ramlade dom in en efter en: jobbarkompisarna från jobbet han sa upp sig från för att satsa på fotograferingen. alla var glada. alla kramades. alla klappade robin om kinderna och sa att de saknade honom.

men bäst av alla var emil linnell. han lutade sig mot mej där i fredagsnatten och deklarerade långsamt: paltkomastockholm får inte dö.
åh emil linnell, sa jag, läser du paltkoma? guva kul.
ja, sa emil linnell, det gör jag och nu är jag orolig för paltkomastockholm.
vadå, sa jag, hurdå?
robin har flyttat och ni uppdaterar aldrig. paltkomastockholm får inte dö, upprepade emil linnell och lade till: jag hoppar själv in vikarierar om det krävs.

det var sparken vi behövde. under hösten kör vi oförtrutet på, om inte med emil linnell som vikarie, så med mina dassiga mobilbilder. när robin fotar vår mat är det som en bonus, okej?
ska vi säga så och fira med en lammbolognese?

för två jättehungriga eller tre vanligt behöver du:
lammfärs, ett vanligt paket
en palsternacka, en lagom stor
morötter, två små
gula lökar, två normalstora
vitlök, så mycket du vill ha, jag tar alltid tre-fyra klyftor
passerad tomat, en burk
rödvin om du har, en liten skvätt
oxfond/köttbuljong. så mycket du tycker. två tärningar, två matskedar. ta grönsaksbuljong om du gillar det bättre.
två bonnanävar trattkantareller
ett paket fetaost
peppar
salt
färsk rosmarin
en nypa socker

om svampen har plockats i bergslagsskogarna, torkats och hängts i snitsiga girlander i köket (skryt) - lägg den i blöt i vatten i en skål. om du är en helt normal person och har köpt din svamp i affären eller på hötorget, fräs loss den i lite smör. lägg åt sidan.
hacka palsternacka, morot, lök och vitlök i lämpliga bitar. jag brukar hacka ganska smått. fräs i panna eller kastrull i olivolja tills allt är glansigt.
lägg i lammfärsen, fräs runt. knipsa av tre rediga rosmarinkvistar, lägg i dem hela och låt dem fräsa med. skvätt i en liten slurk rödvin, puttra en minut.
häll på passerade tomater, fond/buljong. peppra med nymalen svartpeppar, salta, sockra. om du har låtit torkad svamp blötas upp i vatten, häll i både svampen plus dess vatten. om inte, häll i den frästa svampen plus lite vanligt vatten.
nu kommer trickset - se till att såsen är riktigt vätskig. lägg på ett lock, se till att det kokar på rätt bra. ta ett glas vin och luta dig tillbaka. låt såsen koka minst en timme, men lyft på locket och späd med vatten eller krydda då och då. när såsen har kokat ned och reducerats ett par gånger, och du har tvingats fylla på med mer vätska, är den klar. dra av den från värmen och låt stå tio minuter ungefär, så den simmar ihop sig.
servera med lång pasta och smulad fetaost, och konstatera att mat gör sig bättre i munnen än på en iphone-bild.

fredag 10 september 2010

recept 10: lyxpytt (sötpotatispytt med varmrökt lax, chevre och kantareller)

















hon ritar ett par jättelika glasögon på whiteboarden och säger: "testa den här sidan på internettet. man vet ju inte riktigt om det funkar men där kan det kanske finnas lite information".
det är i början på 2000-talet, hon är min professor i idéhistoria, uttalar google som "gåggel" och det var första gången jag hörde talas om google.
det fanns lite information på google kan man säga. man kan också säga att det gick bra för den där sajten och tur är väl det för annars hade jag kanske aldrig lagat den här rätten - den är nämligen ett resultat av googlingen "kantareller + varmrökt lax".

nuff' said about google. kantarellerna har robin plockat på biskops arnö och laxen har jag köpt på nora marknad. värsta eko.

du behöver för fyra helt vanligt hungriga:

potatisar, kanske 7
sötpotatisar, kanske 3
morötter, kanske 2 stora
gula lökar, kanske två
purjolök, kanske en halv
kantareller
timjan
rosmarin
smör och lite olja
salt och peppar
varmrökt lax eller nåt annat snajdigt
chevre

och det är jä-hä-hättelätt att laga alltså. skala alla rotfrukter, tärna dem lagomt och förväll i saltat vatten fem-tio minuter. häll av vattnet och stek tärningarna i smör och olja på ganska hög värme tills de är mjuka och brynta men ändå har tuggmotstånd. se upp för mosig pytt - aldrig kul.
lägg rotfrukterna någon annanstans än i stekpannan, i en skål kanske, och fräs istället strimlad purjo, tärnad gul lök, kantareller och hemskt mycket timjan och lite mindre rosmarin i pannan. när lökarna är glansiga och svampen klar (jag är skitdålig på svamp. vet aldrig när dom är klara. vad är "klar" när det gäller svamp liksom) - häll tillbaka rotfrukterna. fräs runt, salta ordentligt och peppra loss.
servera med chevre, lax och lite strimlad rå purjo och sen kan du googla "vinnare".

lördag 21 augusti 2010

recept 9: finans-falu (=dödstöntigt namn på oslagbar, billig korvgryta)

















alla får påsar, och alla kan vara panka. även paltkoma. tur att falukorv finns, och att vi vet hur man snitsar ihop en soppig gryta med klass. med lite pimpning ser den riktigt representabel ut trots att man inte har betalat nåt knappt. 

du behöver, för fyra hungriga:
  • en falukorv, nån god sort med hög kötthalt
  • en gul lök
  • tre vitlöksklyftor
  • ett stånd färsk fänkål
  • potatis
  • paprikor, typ en röd och en gul
  • tomatpuré
  • citron
  • mejram
  • färsk basilika
  • hönsbuljong
  • nån god vinäger/alt vitt vin
  • crème fraiche
  • fetaost
  • salt och svartpeppar
  • en nypa socker
och förresten, se det här receptet som en liten fingervisning i all välmening. med de här ingredienserna hemma kan man bygga vilken kanonmåltid som helst. kanske har du inte falukorv, men kyckling eller chorizo, jamen ta det då istället. kanske har du inga paprikor men zucchinis och salladslök, jamen tat! och du har inte mejram med du har basilika eller oregano - inga problem (fast mejram blir godast)!

skär korven och grönsakerna i lagoma bitar. hacka vitlöken. fräs fräs i olivolja och pudra över en duktig näve mejram och klicka i några matskedar tomatpuré. fräs lite till tills det luktar mm, skvätt då i lite vin (ett glas kanske, men ta en klunk själv först). häll på vatten i lagom sopp-mängd, tillsätt två-tre buljongtärningar av en sort du gillar. paltkoma är suckers för hönsbuljong, men dina buljongböjelser kan ju ligga åt andra hållet.

koka tills potatisen är mjuk. krydda med salt och peppar, en nypa socker och kanske behövs det mer buljong. smaka och känn efter.

servera med en klick fetaost-kräm (du har ju rört ihop feta och créme fraiche) och strimlad basilika.
klart å betart! som vi säger i bergslagen.



onsdag 18 augusti 2010

recept 8: syltad rödlök och annat. var lite grek.
















ja, paltkoma har haft lite semester - vi har varit lite överallt och gjort lite allmänna saker.
och ja, under sommaren har faktiskt även vi underkastat oss grill-kravet, mest för att vi gör världens godaste syltade rödlök och världens godaste gröna sås och dessutom nektariner med fetaost.
okej, om man ska vara petig är löken inte alls syltad, den är lite snabbinlagd eller hur man ska säga. 
och den gröna såsen är bara svagt grön och kom till av ett misstag. det skulle vara en avokadoröra från början men alla avokados i affären var stenhårda. (vad är grejen med det förresten, alltså allvarligt. HUR svårt kan det vara att ha ett jämt flöde på avokadoinköpen så att några alltid är mogna. ibland på typ nyår skyltar affärerna med lappar av typen "håhååå, MOGNA avocados, kom å köp". man ba: eh ja? är inte det som självklart?) anyway. avokadosarna var hårda så det blev som en basilikasås istället. och det blev ju jättebra alltihop. 

fast, "grilla", tänker ni. "känns lite gjort. har vi sysslat med hela sommaren".
kom igen, säger paltkoma. var lite grek och grilla ända in i oktober.

*syltad rödlök:
skiva valfri mängd rödlök, lägg i plastpåse. squeeza över lika delar citronsaft och vitvinsvinäger så det täcker. häll i ganska mycket socker (du får gå på känsla) och en nypa salt. förslut påsen och blanda runt ordentligt liksom utifrån. det blir bättre ju längre löken får ligga i sitt lilla syrliga bad. vänd påsen då och då.

*grön sås: en avokado om du hitar en mogen, en hel kruka basilika, creme fraiche och majonäs efter behag. mixa med stavmixer, i med en klick dijonsenap, salt och svartpeppar.

*nektarinsallad: skitenkelt. nektariner i bitar, smulad fetaost, lite olivolja, nymald svartpeppar och flingsalt.

*vi hade helt vanlig fläskkarré till våra tillbehör. fläskkarré är både svennigt och bäst i grillsammanhang. vi marinerade den på nåt snitsigt vis men det var robin som stod för marinaden och jag hann faktiskt inte kolla hur han gjorde. 
dessutom ungsbakade vi sötpotatisar, skar dem i centimetertjocka skivor och la dom på grillen så dom fick såna där tuffa grillränder.

kom ihåg vad vi sa nu. var lite grek.
 

onsdag 30 juni 2010

autosvar: lite busy

medan 70-talisten i den här bloggduon nostalgitrippar över en nedlagd festival åker 80-talisten till borlänge för att kolla på jay-z till exempel. 70-talisten är avundsjuk, men sväljer det och ägnar sin helg åt att åka till göteborg och laga mat till 57 personer på ett bräde.
det kommer förmodligen gå bättre för den som är borlänge.
hur som helst, vi har lite att stå i som ni märker, men återkommer med nytt recept nästa vecka. kanske blir det festival-tema, kanske verkligen inte.

tisdag 22 juni 2010

recept 6: harissamarinerad lax med gurksallad, yoghurtsås och lökigt ris.




first things first: harissa är kul, snyggt och jävligt starkt. härom veckan hade jag i alldeles för mycket i en gryta och det gick knappt att äta. men i rätt mängd är harissa fenomenalt.
aldrig ätit? det är en kryddig chilihistoria, möjligen nordafrikansk, som dessutom finns i varenda mataffär nuförtiden. där står den på hyllorna, alldeles billig och glad i sin vackra lilla burk.

jag ska inte ta åt mig äran för att ha kommit på att man kan marinera fisk i harissa, det är lika bra att klargöra på en gång. förutom att man förmodligen har gjort det i, säg tunisien, de senaste 3000 åren så fick jag faktiskt idén från en kär familjemedlem. han marinerade färsk torsk (oklart om det var pk-torsk eller inte) och sotade den sen på utegrill. det var, det säger jag dig, sjukligt gott.
i min mataffär fanns det ingen vit fisk överhuvudtaget igår, om man inte räknar ett sorgligt litet paket blöta spättafiléer som gick under beteckningen "sjömat". man kan säga att jag raskt vandrade vidare till laxen.

för fyra:
  • lax, torsk eller nån annan vit fisk. så mycket man tror att man vill äta.
  • en burk harissa
  • lite olivolja
  • salt
  • peppar
det lökiga riset:
  • basmatiris eller vanligt svenneris. läs på förpackningen hur mycket. jag har ingen aning, tar alltid för mycket.
  • ett knippe färsk lök eller salladslök
  • kanske lite purjolök
  • olivolja
  • salt och peppar
yoghurtsåsen:
  • naturell yoghurt 3 %
  • två vitlöksklyftor eller en om man ska hångla
  • örtsalt
  • lite citron
  • en påse sån där färdig dressingmixpulver
gurksalladen:
  • en gurka
  • en liten rödlök
  • vitvinsvinäger
  • salt
  • socker
sätt på riset. sätt ugnen på 250 grader. stryk under tiden fiskfiléerna med harissa, lite varsamt men inte mjäkigt. det ska ändå kännas lite. salta, peppra och ställ åt sidan.
hacka salladslöken och purjon och fräs i stekpanna i olivolja tills den är glansig. stäng av värmen.
gör såsen, det vill säga: bland yoghurt och dressingpulvret, skvätt i lite citron och örtsalt tills det är gott. ställ in i kylen.
gör gurksalladen: skala med en potatisskalare eller nåt, klyv och ta ur kärnorna (kan verka hemskt förnämt men det blir så himla vattnigt alltihop annars). skär i halvmånar. skiva rödlöken tunnare än rakblad. närå. skiva tunt bara. lägg i skål och häll över två msk vitvinsvinäger, en-två nypor socker och salt. krama runt, helst med händerna, så att allt blandas och ställ in i kylen.
nu är riset klart och du är förvånad över hur snabbt allt har gått.
lägg så mycket ris du tror ni vill äta i lök-stekpannan. blanda runt löken och riset och salta lite om det behövs, kanske vill du krydda upp det med något mer - då gör du det.
under tiden ringlar du lite olja i en ugnsform och skjutsar in fisken. i min värld ska lax nästan bara in och vända, men det här är din middag också och du låter den ligga i ugnen så länge du vill.

till middagen dricker du ett glas bubbelvatten. jag är ledsen att göra dig besviken, men idag får du inte ens folköl.

tisdag 8 juni 2010

recept 5: gräddiga salviafrikadeller och en önskad snitsig vardagssallad.



vi vill såklart börja med att be om ursäkt för att vi har varit lite frånvarande en stund. det är robins fel, han har varit upptagen med annat.
och så vill vi bocka och buga för att ni har kommit med så fina mat-önskningar, och vi kommer laga alla vad det lider. den här gången var vi själva så jäkla sugna på salviafrikadeller, så av era tips tog vi fasta på önskningen om att få reda på hur man gör en bra vardagssallad som inte är bara gurka. för en pigg sallad passade så bra just till salviafrikadellerna.
paltkoma anser att knepet sitter i dressingen. att knepet är att inse att sallad utan dressing inte är en sallad. att knepet sitter i att skaka samman en schysst dressing, förslagsvis i en glasburk, för då är det liksom gjort och i tre-fyra dagar har man en sweet dressing i kylen som lyfter vilken gurka som helst.
tre delar god olivolja, en del vitvinsvinäger, en skvätt dijonsenap, pressad vitlök, lite citron kanske, salt, peppar och övriga kryddor man tycker att salladen förtjänar. I med allt i burken, skakaskaka, krydda mer, skakaskaka.
och glöm dessutom inte att rädisor och sockerärtor i sallad räddar vilken vardagsmiddag som helst.

så. då var det salviafrikadellerna. jag kom på receptet i mars nångång och det blev så bra att jag återanvänder det. jag minns att det var asnära att det blev en tomatsås, men det råkade bli en gräddig istället. jag kände mig väl vild inombords.

för fyra normalhungriga. eller nej, tre.

frikadeller:
  • fläskfärs (fast det passar förmodligen med kalv också. jag har även gjort dem på nöt och det blev bra)
  • ströbröd
  • ägg
  • salvia (torr eller färsk)
  • dijonsenap
  • salt
  • vitpeppar
  • färsk basilika

låt lite ströbröd (inte vet jag, nån halvdeciliter till ett vanligt 400 g paket färs kanske) dra i nån deciliter vatten en stund. blanda i ett ägg, ett paket färs, en matsked ( låter mycket men det ska vara så) dijonsenap, flingsalt, vitpeppar, en duktig näve hackad färsk basilika och mer salvia än du tror. alltså typ tre matskedar, det ska bita loss ordentligt, det är ju salviafrikadeller. men ta kanske lite mindre om den är färsk - den är så jävla kaxig då.
blanda runt och ställ åt sidan.

gör såsen:
  • matlagningsgrädde
  • vitt vin
  • charlottenlök
  • vitlök
  • hönsbuljong
  • svartpeppar
  • vitlök

hacka 4 charlottenlökar och två-tre vitlöksklyftor riktigt fint. fräs i lite olivolja på superlåg värme, det ska bara bli glansigt. späd med en dl vitt vin, fräs loss och häll sen i ca 5 dl matlagningsgrädde, eller så det täcker bollarna, lägg i en hönsbuljongtärning (det brukar alltid bli två för mej till slut), salta, peppra och späd eventuellt med lite vatten. koka upp.

rulla frikadellsmeten till lämpliga bollar och lägg dem försiktigt i såsen. sänk värmen till putterläge. puttra loss kanske 20 minuter, tills bollarna är klara helt enkelt. ta ett glas rödvin under tiden. krydda såsen lite extra om det skulle behövas.

jag har serverat med spaghetti nån gång, den här gången gjorde vi ugnspotatisar. allt funkar - det här är en flexibel liten anrättning. strö hackad basilika och bladpersilja över och dö fyfanvadgott-döden.



måndag 31 maj 2010

vi ligger lite efter, eftersom robin är bortrest för att försöka hugga en ky-utbildning i fotografi.
men vi har ett gäng hyggliga salviafrikadeller på gång. dom är lagade och i våra magar och finns på bild i en kamera.
närsomhelst nu blir dom också nåt på nätet.

fredag 28 maj 2010

all makt åt folket.

idag har paltkoma frågestund, bara för er. det är ni som bestämmer vad vi ska laga nästa gång, vilket kommer bli på söndag. kommentera och önska, och vi lagar det vi tycker verkar mest kul, mest gott eller mest svårt.
tro nu inte att det ska bli en vana, men just den här gången har ni makten.
svindlande, inte sant?

lördag 22 maj 2010

recept fyra: svennefilé goes deluxe (aprikos- och rosmarinfylld fläskfilé med sötpotatisgratäng)



det är lördag idag så vi känner oss lite svenniga. alltså lagar vi nåt med fläskfilé.
fläskfilé är gott, och den här har vi dessutom fått från vår mamma. det gäller bara att få den saftig, och det blir den om man gör den i ugn och låter den vila efteråt.

och - håll inte på och löjla er om att ni inte gillar frukt i mat. egentligen menar ni bara banan. men om ni är som vår storebror, som inte gillar just aprikoser, jaja ta bort dom bara och fyll filén med nåt annat. eller kom till sans och vett och inse att aprikoser och ljust kött är sjukt gott ihop.

och just det - skippa potatisen i gratängen och gör den på bara sötpotatis istället. sötpotatis är underskattat och liknar faktiskt ingenting annat i smaken. eller jo pumpa kanske, men iallafall.

du behöver för tre vanligt hungriga eller fyra lagom:

* 1 fläskfilé
* en kruka rosmarin
* tio-femton torkade aprikoser

* tre sötpotatisar stora som mindre auberginer, är de mindre än så får du köpa fler
* en stor gul lök
* fyra-fem vitlöksklyftor
* två hönsbuljongtärningar
* två stora nävar riven ost
* en stor burk creme fraiche (helst inte den smala sorten, det är mer umpf i den lite fetare)
* en skvätt matlagningsgrädde

* salt
* svartpeppar

sätt på ugnen. kanske 225 grader, jag har gasugn så jag vet inte riktigt. gratängvarmt, säger vi.
skala och skiva sötpotatisarna. skiva löken. koka sötpotatis och lök i creme fraichen och grädden i en kastrull tillsammans med buljongtärningarna i tio minuter ungefär (det gör att det går som ett svish i ugnen sen). pressa i vitlöksklyftorna, peppra lite och häll alltihop i en ugnsform. strö rikligt med riven ost över och lägg märke till att allt alltså är nästan precis som en vanlig potatisgratäng.
salta och peppra fläskfilén. mycket. helst flingsalt för det ger lite crunch. skär en djup ficka i filén och fyll den med hackade aprikoser och rosmarinkvistar från en hel kruka. skit i att hacka rosmarinen, lägg bara i hela alltet.
ta fram ditt lilla syskrin och ta ut en vanlig sytrådsrulle, trots att det känns lite konstigt. hade jag haft steksnöre hade jag tagit det, men jag har aldrig använt steksnöre i hela mitt liv. det funkar med sytråd, iallafall i ugn, jag lovar.sen finns det nåt snitsigt sätt att specialknyta kött också, men det kan inte jag. jag knyter bara ihop i ena änden, snurrar hårt och glest runt hela filén och knyter ihop i andra änden. funkar skitbra.
och så kan man bryna den ihopknutna filén i stekpanna, så den sluter sig lite liksom. glöm inte ändarna.
sen in med köttet och gratängen i ugnen. samtidigt, men i olika formar, om man har stor ugn, annars får man göra gratängen först och köttet sen.
vi hade inne vår fläskfilé i 25 minuter ungefär, sen fick den vila i folie tio minuter och det ska den göra. det kan låta lökigt men den blir saftigare då. under tiden går gratängen klart, den är färdig när den är helt deluxemjuk, nästan mosig, och osten bubbligt gyllenbrun.

skär upp filén i snitsiga sneda skivor om du vill stila. eller skär rakt av som en helt normal människa. och lägg upp gratängen bredvid.
sen kan du ju alltid piffa till det med en snitsig liten sallad vid sidan. men den får du fixa till själv.



måndag 17 maj 2010

recept 3: pasta. snabb och tuff.




den här pastan ser inte mycket ut för världen, men låt dig inte luras av dess bleka yttre. det är lite som med thom yorke - blekt yttre men rätt cool ändå.

det är dessutom en av mina absoluta favoritpastor när det ska gå undan. nu har jag ju själv inga kids, men jag har förstått att man kan bli trött av att ha kids, och att man ibland vill laga nåt enkelt som går snabbt. och jag blir dessutom helt omöjlig om jag inte får äta när jag är hungrig - så det är bra att ha några as-snabba rätter i bakfickan för att ha en chans att stå ut med sig själv när det krisar.

sen om kidsen själva skulle äta den här pastan är väl lite tveksamt. inte vet jag. men du vill ju äta gott, och kidsen kan väl få nåt annat.

du behöver för fyra normalhungriga:

* fyra fem sardellfiléer (såna i olja)
* en liten lagom burk kapris
* två stora goda tomater (behövs inte om man inte vill eller inte har, blir gott ändå)
* olivolja
* tre-fyra röda chilifrukter
* tre-fyra stora vitlöksklyftor
* en rejäl klick smör
* persilja
* en stor citron
* parmesan eller annan italiensk hårdost (har man typ präst hemma kan man väl ta det)
* spaghetti
* svartpeppar

och gör såhär:
sätt på pastavatten. i stekpanna: fräs finhackad chili i mer olja än samvetet tillåter egentligen. man ska inte ha så himla mycket samvete när det gäller mat, det är slöseri. hacka vitlöken och sardellerna och ha i dom också. fräs på låååg värme, det ska inte brännas, bara bli genomskinligt, och sardellerna ska liksom lösas upp och smälta. i med de fint hackade tomaterna.
fräs långsamt och fint medan pastan kokar. när den är klar, häll nån deciliter av pastavattnet i stekpannan (det gör såsen simmig), häll av pastan och ställ åt sidan.
koka upp såsen igen ( eller såsen och såsen, den är mer som ett liksom skal för spaghettin), släng i en väl tilltagen klick smör, kaprisen och puttra några minuter till.
blanda pastan med simmet i stekpannan, blanda väl, lägg upp och toppa med finrivet citronskal (viktigt), riven parmesan och mycket finhackad persilja.
ät upp allt, luta dej tillbaka och känn dej som en riktig tvättäkta budget-italienare.

söndag 16 maj 2010

recept 2: en ärtsoppa. en grön.




träningsvärken är borta och ja, det tog ungefär fem dagar.

grön ärtsoppa heter creme nignon på fräsig finfranska. fram till ungefär igår trodde jag att det hette creme mignon, och har ägnat mycket tid åt att fundera över varför creme mignon heter samma sak som filé mignon. jag såg inte nåt samband kan man säga.
men nu kan jag alltså släppa det, och nöja mig med att berätta att grön ärtsoppa är godare än du tror, och att det tar två sekunder att göra. på riktigt två sekunder.
men om man inte har en stavmixer eller vanlig mixer har jag faktiskt ingen aning om hur man gör.

du behöver för tre hungriga eller fyra lite hungriga:
* en påse frysta gröna ärtor
* en stor gul lök
* två, tre hönsbuljongtärningar
* kanske tre-fyra dl matlagningsgrädde
* dijonsenap
* vitpeppar, lite svartpeppar
* kanske bacon om man vill, att toppa med. vi hade det. vi hade även fetaost men såhär i efterhand kanske det är bättre utan osten. man gör som man vill.

och så skalar man och hackar löken (i stora bitar för allt ska ändå mixas sen), och fräser den glansig i lite olivolja i en stor kastrull. i med de frysta ärtorna, hela påsen, och rör runt. dom tinar på ett vips. häll på så mycket vatten att det precis täcker ärtorna och löken, lägg i buljongtärningarna och nån lagom klick dijonsenap och koka upp. koka tre minuter eller till buljongtärningarna löst upp sej.
mixa alltihop alldeles slätt. späd med grädde till önskad konsistens. det är skitsvårt att säga hur mycket, du får prova dej fram, det beror på hur lös du vill ha den. koka upp igen. 
peppra, smaka, det är din soppa och du som bestämmer - ta i en buljongtärning till om du önskar, peppra ännu mer om du vill.

knaprig bacon på toppen, några drag med svartpepparkvarnen och allt är klart och du tänker: inte synd på så rara ärtor.



onsdag 12 maj 2010

igår tränade vi och gjorde grön ärtsoppa i just den ordningen. tyvärr har jag för ont i armarna för att skriva av allt satans viktlyftande, så receptet kommer senare.
sen. eller imorgon. håll ut.

måndag 10 maj 2010

recept 1: en hygglig indier.



vi anser att en matblogg inte är en anständig sådan om den inte inleds med en hygglig indier. dessutom är vi nästan-indier själva. vår pappa bodde faktiskt i bombay sina sju första år i livet, så om man vill är receptet nedan en liten tribute.
fast egentligen är det så att indiskt är söndagsmat. Man är kanske lite bakis, man är lite lat, man ligger i soffan och kollar på top model slash sport osv osv. och så kommer det nån lökig wallander på fyran klockan nio vet man, och man ba: indiskt!




men testa att laga den själv den här gången istället för att pipa ned till ellora eller shanti eller vad din lokala indier nu må heta. det kanske verkar krångligt men det är skitlätt och smakar inte som köpeindiskt utan annorlunda. godare på sitt sätt. tar en timme. en halvtimme om du vill.

jag lagar indiskt skitofta, därför har jag en massa såna kryddor per automatik. Om du inte har det och inte orkar/har råd/hittar på ditt dåliga konsum, se till att du i alla fall använder spiskummin och ingefära. dom andra kryddorna kan du strunta i, men om du inte gör det blir allt så mycket roligare och så mycket bättre.



erkänn att
du är sjukt sugen på att göra en rogan josh nu.
rogan josh – indiens pasta med tomatsås.



man kan göra den med lamm eller biff. det fanns bara ap-dyrt superlamm på mitt konsum, så jag tog biff. eller okej jag tog högrev.





för fyra normalhungriga:

• ett kilo kött. nåt man gillar – nöt, lamm. men inte kyckling. kyckling har inte stake nog jämfört med övriga ingredienser

• typ en tub tomatpuré

• fyra gula lökar

• fem-sex vitlöksklyftor (ja det låter kanske mycket men det ska vara så)
• en bit färsk ingefära stor som två bonnatummar
• färsk koriander

• helt vanlig youghurt

• tre gröna chilifrukter
• två röda chilifrukter

• tre tomater

• två kanelstänger

• två msk spiskummin

• två msk torr koriander
• fyra lagerblad
• en tsk socker

• salt och peppar förstås.


(sen hade jag även i följande, för att jag hade det hemma: några kardemummakapslar, nån matsked svarta senapsfrön, en skvätt garam masala och några mortlade nejlikor. du klarar dej säkert utan, men jag rekommenderar det inte. om du har dom hemma, fräs dom med övriga torra kryddor enligt receptet nedan.)


gör såhär. för såhär gjorde jag:

häll upp ett glas vin, för att det är söndag och allt blir så mycket roligare då, och sätt din lillebrorsa att hacka tre lökar och skiva den fjärde i ringar. han får vin om han är snäll och hackar snyggt. själv tärnar du köttet i yatzytärnings-bitar. hacka vitlökarna och ingefäran och alla chilisarna i minismå bitar.



hetta upp lite smör eller olja (inte oliv, blir skumt i indiskt), och lägg i alla torra kryddor plus kanelstängerna och fräs fräs. sen i med lök, vitlök, chili, ingefära. och tomatpuré. fräs fräs, inte bränn. och i med köttet (man kan för-bryna köttet i en annan stekpanna innan om man vill. men överkurs delux) och sockret, ta en klunk vin till, salta mycket men peppra lite.
lägg i lagerbladen och häll vatten över alltihop. omöjligt att säga hur mycket, men typ så att det täcker.



sen får det puttra loss, och ju längre desto bättre, min puttrade nog i lite mer än en timme – för jag hade tid. ge den lite love och titta till den ibland, så sköter den sej själv resten av tiden. späd med mer vatten ibland om det behövs. och krydda mer, det gör jag alltid.

medan det puttrar – koka basmatiris, fast det är tråkigt och svårt med ris. stek den där fjärde, skivade, löken lagomt guldig i smör. när riset är klart och roganen smakar bra, har puttrat klart och är simmig och fin – lägg i dom färska tomaterna som du har skivat. låt dom simma runt två minuter typ.

lägg upp ris och gryta och toppa med den skivade löken, en klick yoghurt och svinmycket färsk koriander. ställ fram salt för det är aldrig tillräckligt.

och skit in naanbröd och sånt som din lokala indier providar – du lagar visserligen indiskt, men du är faktiskt inte galen.

heeeeej!

vi är syskon och vi tycker att mat är bra.

och vi vill att du ska laga gott krubb, ibland utan att det kostar dej skjortan, ibland att du knappt ska behöva lyfta ett finger, ibland att det ska kosta dej skjortan och att du ska behöva lyfta tusen fingrar.


en annan sak. vi tar i när det gäller kryddning. men om vi lagar nåt superstarkt talar vi om det. du får lita på oss. det här är en blogg som vill dig väl.

och vi är skitdåliga på måttangivelser. men vi försöker. om det står två matskedar av nån krydda är det ungefär. men det är i alla fall MINST två matskedar då, liksom en undre gräns. du får prova själv.

eller vadå vi. sara skriver recepten, robin tar bilderna.