vi ligger lite efter, eftersom robin är bortrest för att försöka hugga en ky-utbildning i fotografi.
men vi har ett gäng hyggliga salviafrikadeller på gång. dom är lagade och i våra magar och finns på bild i en kamera.
närsomhelst nu blir dom också nåt på nätet.

all makt åt folket.

idag har paltkoma frågestund, bara för er. det är ni som bestämmer vad vi ska laga nästa gång, vilket kommer bli på söndag. kommentera och önska, och vi lagar det vi tycker verkar mest kul, mest gott eller mest svårt.
tro nu inte att det ska bli en vana, men just den här gången har ni makten.
svindlande, inte sant?

recept fyra: svennefilé goes deluxe (aprikos- och rosmarinfylld fläskfilé med sötpotatisgratäng)

det är lördag idag så vi känner oss lite svenniga. alltså lagar vi nåt med fläskfilé.
fläskfilé är gott, och den här har vi dessutom fått från vår mamma. det gäller bara att få den saftig, och det blir den om man gör den i ugn och låter den vila efteråt.

och - håll inte på och löjla er om att ni inte gillar frukt i mat. egentligen menar ni bara banan. men om ni är som vår storebror, som inte gillar just aprikoser, jaja ta bort dom bara och fyll filén med nåt annat. eller kom till sans och vett och inse att aprikoser och ljust kött är sjukt gott ihop.

och just det - skippa potatisen i gratängen och gör den på bara sötpotatis istället. sötpotatis är underskattat och liknar faktiskt ingenting annat i smaken. eller jo pumpa kanske, men iallafall.

du behöver för tre vanligt hungriga eller fyra lagom:

* 1 fläskfilé
* en kruka rosmarin
* tio-femton torkade aprikoser

* tre sötpotatisar stora som mindre auberginer, är de mindre än så får du köpa fler
* en stor gul lök
* fyra-fem vitlöksklyftor
* två hönsbuljongtärningar
* två stora nävar riven ost
* en stor burk creme fraiche (helst inte den smala sorten, det är mer umpf i den lite fetare)
* en skvätt matlagningsgrädde

* salt
* svartpeppar

sätt på ugnen. kanske 225 grader, jag har gasugn så jag vet inte riktigt. gratängvarmt, säger vi.
skala och skiva sötpotatisarna. skiva löken. koka sötpotatis och lök i creme fraichen och grädden i en kastrull tillsammans med buljongtärningarna i tio minuter ungefär (det gör att det går som ett svish i ugnen sen). pressa i vitlöksklyftorna, peppra lite och häll alltihop i en ugnsform. strö rikligt med riven ost över och lägg märke till att allt alltså är nästan precis som en vanlig potatisgratäng.
salta och peppra fläskfilén. mycket. helst flingsalt för det ger lite crunch. skär en djup ficka i filén och fyll den med hackade aprikoser och rosmarinkvistar från en hel kruka. skit i att hacka rosmarinen, lägg bara i hela alltet.
ta fram ditt lilla syskrin och ta ut en vanlig sytrådsrulle, trots att det känns lite konstigt. hade jag haft steksnöre hade jag tagit det, men jag har aldrig använt steksnöre i hela mitt liv. det funkar med sytråd, iallafall i ugn, jag lovar.sen finns det nåt snitsigt sätt att specialknyta kött också, men det kan inte jag. jag knyter bara ihop i ena änden, snurrar hårt och glest runt hela filén och knyter ihop i andra änden. funkar skitbra.
och så kan man bryna den ihopknutna filén i stekpanna, så den sluter sig lite liksom. glöm inte ändarna.
sen in med köttet och gratängen i ugnen. samtidigt, men i olika formar, om man har stor ugn, annars får man göra gratängen först och köttet sen.
vi hade inne vår fläskfilé i 25 minuter ungefär, sen fick den vila i folie tio minuter och det ska den göra. det kan låta lökigt men den blir saftigare då. under tiden går gratängen klart, den är färdig när den är helt deluxemjuk, nästan mosig, och osten bubbligt gyllenbrun.

skär upp filén i snitsiga sneda skivor om du vill stila. eller skär rakt av som en helt normal människa. och lägg upp gratängen bredvid.
sen kan du ju alltid piffa till det med en snitsig liten sallad vid sidan. men den får du fixa till själv.

recept 3: pasta. snabb och tuff.

den här pastan ser inte mycket ut för världen, men låt dig inte luras av dess bleka yttre. det är lite som med thom yorke - blekt yttre men rätt cool ändå.

det är dessutom en av mina absoluta favoritpastor när det ska gå undan. nu har jag ju själv inga kids, men jag har förstått att man kan bli trött av att ha kids, och att man ibland vill laga nåt enkelt som går snabbt. och jag blir dessutom helt omöjlig om jag inte får äta när jag är hungrig - så det är bra att ha några as-snabba rätter i bakfickan för att ha en chans att stå ut med sig själv när det krisar.

sen om kidsen själva skulle äta den här pastan är väl lite tveksamt. inte vet jag. men du vill ju äta gott, och kidsen kan väl få nåt annat.

du behöver för fyra normalhungriga:

* fyra fem sardellfiléer (såna i olja)
* en liten lagom burk kapris
* två stora goda tomater (behövs inte om man inte vill eller inte har, blir gott ändå)
* olivolja
* tre-fyra röda chilifrukter
* tre-fyra stora vitlöksklyftor
* en rejäl klick smör
* persilja
* en stor citron
* parmesan eller annan italiensk hårdost (har man typ präst hemma kan man väl ta det)
* spaghetti
* svartpeppar

och gör såhär:
sätt på pastavatten. i stekpanna: fräs finhackad chili i mer olja än samvetet tillåter egentligen. man ska inte ha så himla mycket samvete när det gäller mat, det är slöseri. hacka vitlöken och sardellerna och ha i dom också. fräs på låååg värme, det ska inte brännas, bara bli genomskinligt, och sardellerna ska liksom lösas upp och smälta. i med de fint hackade tomaterna.
fräs långsamt och fint medan pastan kokar. när den är klar, häll nån deciliter av pastavattnet i stekpannan (det gör såsen simmig), häll av pastan och ställ åt sidan.
koka upp såsen igen ( eller såsen och såsen, den är mer som ett liksom skal för spaghettin), släng i en väl tilltagen klick smör, kaprisen och puttra några minuter till.
blanda pastan med simmet i stekpannan, blanda väl, lägg upp och toppa med finrivet citronskal (viktigt), riven parmesan och mycket finhackad persilja.
ät upp allt, luta dej tillbaka och känn dej som en riktig tvättäkta budget-italienare.

recept 2: en ärtsoppa. en grön.

träningsvärken är borta och ja, det tog ungefär fem dagar.

grön ärtsoppa heter creme nignon på fräsig finfranska. fram till ungefär igår trodde jag att det hette creme mignon, och har ägnat mycket tid åt att fundera över varför creme mignon heter samma sak som filé mignon. jag såg inte nåt samband kan man säga.
men nu kan jag alltså släppa det, och nöja mig med att berätta att grön ärtsoppa är godare än du tror, och att det tar två sekunder att göra. på riktigt två sekunder.
men om man inte har en stavmixer eller vanlig mixer har jag faktiskt ingen aning om hur man gör.

du behöver för tre hungriga eller fyra lite hungriga:
* en påse frysta gröna ärtor
* en stor gul lök
* två, tre hönsbuljongtärningar
* kanske tre-fyra dl matlagningsgrädde
* dijonsenap
* vitpeppar, lite svartpeppar
* kanske bacon om man vill, att toppa med. vi hade det. vi hade även fetaost men såhär i efterhand kanske det är bättre utan osten. man gör som man vill.

och så skalar man och hackar löken (i stora bitar för allt ska ändå mixas sen), och fräser den glansig i lite olivolja i en stor kastrull. i med de frysta ärtorna, hela påsen, och rör runt. dom tinar på ett vips. häll på så mycket vatten att det precis täcker ärtorna och löken, lägg i buljongtärningarna och nån lagom klick dijonsenap och koka upp. koka tre minuter eller till buljongtärningarna löst upp sej.
mixa alltihop alldeles slätt. späd med grädde till önskad konsistens. det är skitsvårt att säga hur mycket, du får prova dej fram, det beror på hur lös du vill ha den. koka upp igen. 

peppra, smaka, det är din soppa och du som bestämmer - ta i en buljongtärning till om du önskar, peppra ännu mer om du vill.

knaprig bacon på toppen, några drag med svartpepparkvarnen och allt är klart och du tänker: inte synd på så rara ärtor.

igår tränade vi och gjorde grön ärtsoppa i just den ordningen. tyvärr har jag för ont i armarna för att skriva av allt satans viktlyftande, så receptet kommer senare.
sen. eller imorgon. håll ut.

Följ min blogg med bloglovin

recept 1: en hygglig indier.

vi anser att en matblogg inte är en anständig sådan om den inte inleds med en hygglig indier. dessutom är vi nästan-indier själva. vår pappa bodde faktiskt i bombay sina sju första år i livet, så om man vill är receptet nedan en liten tribute.
fast egentligen är det så att indiskt är söndagsmat. Man är kanske lite bakis, man är lite lat, man ligger i soffan och kollar på top model slash sport osv osv. och så kommer det nån lökig wallander på fyran klockan nio vet man, och man ba: indiskt!



men testa att laga den själv den här gången istället för att pipa ned till ellora eller shanti eller vad din lokala indier nu må heta. det kanske verkar krångligt men det är skitlätt och smakar inte som köpeindiskt utan annorlunda. godare på sitt sätt. tar en timme. en halvtimme om du vill.
jag lagar indiskt skitofta, därför har jag en massa såna kryddor per automatik. Om du inte har det och inte orkar/har råd/hittar på ditt dåliga konsum, se till att du i alla fall använder spiskummin och ingefära. dom andra kryddorna kan du strunta i, men om du inte gör det blir allt så mycket roligare och så mycket bättre.


erkänn att du är sjukt sugen på att göra en rogan josh nu.
rogan josh – indiens pasta med tomatsås.


man kan göra den med lamm eller biff. det fanns bara ap-dyrt superlamm på mitt konsum, så jag tog biff. eller okej jag tog högrev.




för fyra normalhungriga:
• ett kilo kött. nåt man gillar – nöt, lamm. men inte kyckling. kyckling har inte stake nog jämfört med övriga ingredienser
• typ en tub tomatpuré
• fyra gula lökar
• fem-sex vitlöksklyftor (ja det låter kanske mycket men det ska vara så)
• en bit färsk ingefära stor som två bonnatummar
• färsk koriander
• helt vanlig youghurt
• tre gröna chilifrukter
• två röda chilifrukter
• tre tomater
• två kanelstänger
• två msk spiskummin
• två msk torr koriander
• fyra lagerblad
• en tsk socker
• salt och peppar förstås.

(sen hade jag även i följande, för att jag hade det hemma: några kardemummakapslar, nån matsked svarta senapsfrön, en skvätt garam masala och några mortlade nejlikor. du klarar dej säkert utan, men jag rekommenderar det inte. om du har dom hemma, fräs dom med övriga torra kryddor enligt receptet nedan.)

gör såhär. för såhär gjorde jag:

häll upp ett glas vin, för att det är söndag och allt blir så mycket roligare då, och sätt din lillebrorsa att hacka tre lökar och skiva den fjärde i ringar. han får vin om han är snäll och hackar snyggt. själv tärnar du köttet i yatzytärnings-bitar. hacka vitlökarna och ingefäran och alla chilisarna i minismå bitar.



hetta upp lite smör eller olja (inte oliv, blir skumt i indiskt), och lägg i alla torra kryddor plus kanelstängerna och fräs fräs. sen i med lök, vitlök, chili, ingefära. och tomatpuré. fräs fräs, inte bränn. och i med köttet (man kan för-bryna köttet i en annan stekpanna innan om man vill. men överkurs delux) och sockret, ta en klunk vin till, salta mycket men peppra lite. lägg i lagerbladen och häll vatten över alltihop. omöjligt att säga hur mycket, men typ så att det täcker.



sen får det puttra loss, och ju längre desto bättre, min puttrade nog i lite mer än en timme – för jag hade tid. ge den lite love och titta till den ibland, så sköter den sej själv resten av tiden. späd med mer vatten ibland om det behövs. och krydda mer, det gör jag alltid.
medan det puttrar – koka basmatiris, fast det är tråkigt och svårt med ris. stek den där fjärde, skivade, löken lagomt guldig i smör. när riset är klart och roganen smakar bra, har puttrat klart och är simmig och fin – lägg i dom färska tomaterna som du har skivat. låt dom simma runt två minuter typ.

lägg upp ris och gryta och toppa med den skivade löken, en klick yoghurt och svinmycket färsk koriander. ställ fram salt för det är aldrig tillräckligt.
och skit in naanbröd och sånt som din lokala indier providar – du lagar visserligen indiskt, men du är faktiskt inte galen.

heeeeej!

vi är syskon och vi tycker att mat är bra.

och vi vill att du ska laga gott krubb, ibland utan att det kostar dej skjortan, ibland att du knappt ska behöva lyfta ett finger, ibland att det ska kosta dej skjortan och att du ska behöva lyfta tusen fingrar.

en annan sak. vi tar i när det gäller kryddning. men om vi lagar nåt superstarkt talar vi om det. du får lita på oss. det här är en blogg som vill dig väl.

och vi är skitdåliga på måttangivelser. men vi försöker. om det står två matskedar av nån krydda är det ungefär. men det är i alla fall MINST två matskedar då, liksom en undre gräns. du får prova själv.

eller vadå vi. sara skriver recepten, robin tar bilderna.