recept 25: räksallad deluxe med harissadressing

häromveckan skulle jag ha suttit på pontus! och smörjt kråset och samtidigt tagit farväl av världens bästa erik helmerson och min eminenta företrädare daniel åberg.

men det blev ingen vit sparris för mig den kvällen, och inte nån färserad vårkyckling heller. istället var jag lika sjuk som han i gamla "ingen förstår hur det är när en kille är riktigt förkyld"-reklamen om ni minns. medan mina kollegor glammade loss och var så glada så glada i varandras sällskap rasslade jag halvliggande ned ett recept på en räksallad jag gjorde till min familj en fin men lite råkall kväll i våras.

fantastisk sallad, visserligen. men den är fan inte pontus.

inga exakta mått, det är ju en sallad så du får känna efter lite själv. men såhär:

räkor, frysta (OBS, inte färdigskalade för guds skull. smakar svampvatten)

några ekologiska ägg

grön sparris

zucchini

rödlök

vitlök
romansallad

paprika

cocktailtomater (rumsvarma, finns inget värre än kylskåpskalla tomater)

flingsalt

harissa

creme fraiche

olivolja

citron

tina och skala räkorna. koka äggen , inte hårda och inte lösa - precis däremellan (om du inte har upptäckt kalles äggklocka-appen i din iphone än är det hög tid). låt vattnet fortsätta koka och lägg i sparrisarna ett par minuter max, de ska ha spänst kvar. de träiga ändarna har du redan brutit av.

strimla zuchhini tunt tunt på längden och fräs i olivolja tillsammans med mycket hackad vitlök, strimlad paprika och lika strimplad rödlök. svag värme, fräs fräs, bara tills det mjuknar. flingsalta.

skölj salladen, strimla på ett trevligt vis och bottna med den i din finaste skål. placera ut zucchini/paprika/lök-strimlet ovanpå, samt ett lager kvartade körsbärstomater som du först vänt runt i olivolja och flingsalt. toppa med sparrisen och räkorna, dekorera ytterst konstnärligt med äggen. squeeza över citron och några droppar olivolja.

blanda creme fraiche, harissa och citron efter smak. salta. harissans förträfflighet har palkoma avhandlat förr, nämligen här.

recept 24: gin- och ingefärsgravad lax

jag minns en gång, det var säkert på 90-talet, jag läste en intervju med pj harvey. jag älskade pj harvey. döpte en katt till polly efter henne. intervjun var förmodligen publicerad i tidningen pop, och handlade såklart om pj harveys låtar, och kanske litegrann om romansen med nick cave. men jag kommer bara ihåg en enda sak.

pj harvey älskade att pickla.

"jag är faktiskt ganska huslig", sa hon och beskrev hur hon donade runt i huset därhemma i england och picklade grönsaker och syltade och saftade och tyckte att folk brukade göra det mer överlag och jag kan inte hålla med mer.

att grava grejer är lite samma sak som att picka och lägga in. samma typ av, liksom. och det blir så fantastiskt gott och ändå gör man det bara ett par gånger om året, till nån jul eller påsk. så nu slutar vi alla med det, blir lite pj harvey och gör den här gin- och ingefärslaxen lite då och då.

jag gjorde såhär till en liten buffé för tre. måtten är ungefärliga, jag mätte inte supernoga.

en stor bit färsk laxfilé, kanske ett halvt kilo, gärna med skinnet kvar (ja, ska helst ha varit fryst i din frys ett par dygn innan om man ska vara pepplig)

3 msk socker

3 msk salt

1 msk hela vitpepparkorn

3 msk riven ingefära

1 stort knippe färsk dill

1/2 dl gin

bland salt, socker, stötta vitpepparkorn, riven ingefära och finhackad dill (jag tar även stjälkarna) till en gryning massa. om man vill ha mer ginsmak kan man krossa med ett enbär också. gnid in blandningen noga på den skinnfria delen av fisken. lägg laxen i en platspåse och häll på ginen. förslut noga noga, det behövs nog en plastpåse till så det inte läcker. in i kylen 1-2 dygn, helst 2, och vänd då och då. klappa om den.

bönsalladen på bilden? den gör vår mamma varje påsk. hon ska få gästblogga den nån gång - den är grym.

this just in: vitlök

alert alert! det är ju vitlöksklyftor i palsternackskycklingen också såklart.

recept 23: kyckling med päron och palsternacka

jag har spillt vatten på min iphone. skulle vattna blommorna och där låg telefonen på laddning. seriöst dåligt av en telefon att inte klara en droppe vatten.
iallafall lyckades jag rädda en gammal dassig bild på en av mina favoriträtter som jag gjorde i våras - kyckling med palsternacka och päron. receptet är inte mitt från början men jag föll som en fura första gången jag blev bjuden på denna charmerande rätt. och jag har lagt till lite egna grejer.

och jag säger som jag brukar till er som börjar gasta om att ni inte gillar frukt i mat: det gör ni visst.

för tre:

1 ekologisk kyckling (större, bättre, godare. och ja, dyrare)
2 stora palsternackor
3 stora fasta päron (kan ej briljera och säga vilken sort. orka kunna päronnamn? kan bara konferenspäron eller vad dom heter)
champinjoner
fetaost
svarta oliver (helst kalamata)
2 citroner
färsk timjan
salt och peppar
olivolja
(potatis om man vill)

dela kycklingen i trevliga portionsbitar och salta och peppra och strössla runt lite timjan på skinnet. skala palsternackorna och dela i lagoma, ganska stora långsmala bitar liksom päronen. dela champinjonerna i fyra delar och lägg samtligt i en ugnsfast form tillsammans med citronerna som du delat på hälften (de ångar ut citronig ånga under tillagningen. det är gott) samt oliverna (jag tycker det räcker precis såhär men klart man kan slänga med några potatisklyftor också om man känner sig extra hungrig). ringla lite olivolja över och blanda runt. salta och peppra lite och dutta ned några timjankvistar. smula fetaost över och ugnsbaka i lagom varm ugn (200?) tills allt är mjukt, klart, genomstekt (kycklingen) och lite gyllenbrunt (50 minuter kanske?). ta ut ur ugnen och pressa ur det sista ur citronerna för att få lite extra sky.


hejdå. imorgon kommer det ett recept på en lax med tillhörande fin-bild.

recept 22: sallad nicoise.

ibland kanske man känner att det har blivit lite mycket av det goda å det senaste. jag gillar visserligen sund knubbighet och tycker att man ska äta precis exakt vad man vill, men det är ju bra om man kommer i sina jeans.

då kan man göra en lite lättare middag. som den här. jag vet att det finns en miljon varianter på den här salladen, många recept är med potatis (särskilt när färskpotatisen kommer), men jag brukar göra ungefär som nedan.

men samtidigt: när det gäller det här receptet är luften verkligen fri. se det som en grund bara, och ta vad du har i kylskåpet. gillar du inte bönor? strunta i dem och ta kronärtskockshjärtan istället. gillar du inte ägg? ha inte med det då. och så vidare. men gillar du inte tonfisk ska du kanske göra en annan sallad.

eller gör den med lax.

och jaja, jag tycker också det vore bra om robin tog alla bilder på den här bloggen. för i verkliga livet är den här salladen inte grön-svart. den är en eh explosion av färg.

för middag för en:

1 burk tonfisk (delfinsäker)

1 näve haricot verts

1 näve stora vita bönor

1 ägg (jag tog ekologiskt idag, det är skillnad på smak faktiskt, även om det låter snobbigt)

1 sardellfilé

1 shalottenlök alt salladslök

en näve cocktailtomater (jag tog blandade gula och röda för det blev finast)

1 näve oliver (snåla inte på olivkvalitén. ta kalamata eller motsvarande, annars smakar det bara burk och det vet du)

olivolja

dijonsenap

vitvinsvinäger

flingsalt

nymald svartpeppar

1 citron

koka ägget. inte hårt, inte löst, utan medium. om du har en iphone: använd kalles äggklocka-appen, den är seriöst suverän. koka upp vatten och salt i en annan kastrull, lägg i haricot vertsen (frysta eller färska) när vattnet kokar. låt koka 1-2 minuter, ta av plattan, skölj med kallt vatten. de ska ha spänst kvar.

skölj de vita bönorna om du köpt dem på burk och inte kokat själv. halvera tomaterna. strimla löken mycket tunt. hacka sardellfilén fint (försök inte smita från den, även om du tror att du inte tycker om sardeller. den känns inte, den ger bara lite sälta, sting och mening till salladen. jag lovar). blanda allt, plus tonfisk och oliver, i en skål.

gör en god och ganska mild vinaigrette och slå över. blanda runt.

lägg upp på fat med kanske lite romansallad under. klyfta ägget on top, squeeza över lite citron och krydda med nymald svartpeppar och flingsalt.

recept 21: helt vanlig bearnaise.

första gången jag såg eldkvarn var i hjuljärn kanske 1991. jag och anna duberg hade väl liftat dit med nån raggare i sommarnatten, de ärmlösa jeansjackorna duggade tätt och alla var lika fulla som dom brukar vara i bergslagsskogarna på somrarna och vintrarna och höstarna och vårarna.

eldkvarn kom lallande på led nedför en stig från sin loge, plura jonsson förmodligen hög som ett hus och jag och anna duberg visste inte ens att eldkvarn fanns. vi var typ tretton. men plura jonsson vevade med armarna och frågade om någon ville åka spårvagn, och det ville hjuljärn och alla jeansvästarna jättegärna göra.

sedan dess har jag gillat det där gubbiga bandet. jag kan alla texter och alla melodier utantill. jag blir inte ens upprörd när plura snortar kokain i göteborg på gamla dar. jag tycker det är töntigt, men jag blir inte upprörd.

upprörd blir jag däremot när samma plura får mig att misslyckas med min första bearnaise. hans kokbok "pluras kokbok" är skitbra, men bea-receptet är helt jävla värdelöst och icke-informativt.

gör det här receptet istället.
men framförallt: gör din bea själv istället för att köpa nån himla pås-sås. det är skillnad på fölk och fölk, så att säga.

bearnaise, för fyra:

smält 200 gram smör på svag värme i kastrull. bort från värmen.

finhacka 3 små schalottenlökar och lägg i en annan kastrull ihop med en stor dragonkvist (eller kanske 1-2 msk torkad), några drag med vitpepparkvarn, en halv decilter vitvinsvinäger och en halv deciliter vitt vin (alt vatten). koka upp och låt reducera till lite mindre än hälften.

ta av från plattan.

Vispa ned 3 äggulor i den lite svalnade vinägeressensen. lugnt och fint. vispa i det smälta smöret i en jämn stråle till önskad konsistens.

salta och kanske vitpeppra lite till.

och om det skär sig - gör som jag. få ett sammanbrott och skrik och svär och skyll på plura eller nån annan.

och börja om från början.

recept 20: äppel-coleslaw

paltkoma är inte så pratglad idag. dagens recept får symbolisera det, och vi bjuder endast på ett litet tillbehör. förvisso inte vilket tillbehör som helst, utan ett krispigt, fräscht och kul. visserligen en lite fuskig variant av originalet, men ack så förtjusande.

och, bildkvaliteten, don't even get me started. men robin har inte haft tid att fota mat på evigheter. han fotar bara band och hylands hörna-celebriteter hela tiden.

inga mått idag, det här klarar du ändå.

grönt äpple

spetskål (helst, den är så mild och härlig och har en trevlig strutig form, men det går med annan kål såklart.)

gräddfil

majonäs

hela kumminfrön

salt

peppar

nåt syrligt, jag tog lite vitvinsvinäger

riv äpplet grovt, eller strimla det i tändstickiga stavar. strimla kålen i valfri tjocklek, jag brukar strimla ganska fint. vill man kan man hälla kokande vatten över den så den slakar till sig lite extra, men jag föredrar krisp deluxe. blanda med gräddfil till nästan önskad konsistens och balansera upp med lite majonäs och en skvätt av det syrliga. stöt kumminen i mortel eller whatever, ha i och salta och peppra.

och nej, svårare än så var det faktiskt inte.

recept 19: zucchinisoppa. oändligt mycket godare än man tror.

var hos mamma en helg. en jättefin helg i höstas. hon gjorde den här fantastiska soppan. man tror inte att det smakar nåt när man läser receptet, men det gör den, den smakar krämigt, subtilt, zucchinigt.

och vi gjorde avocadohalvor såklart. och drack vin. och hunden låg på ens fötter och i kakelugnen sprakade det.

här får ni vår fina mammas recept på soppan. avocadosarna vet ni säkert hur man gör.

såsom varande mamma till paltkomasyskonen har jag fått den stora äran att vara den första gästkocken på denna förträffliga matblogg . tro nu inte att den matlagningskonst som uppvisas av syskonen härstammar från mig, tvärtom, när det krisar i köket härhemma ringer jag allt som oftast i panik till sara och ropar "hur göör man?!"

men nu är det ändå min tur. jag har att välja mellan ett antal rätter som går under beteckningen "mammamat", och jag fastnar för en soppa. en soppa som har ett tråkigt namn och ett tråkigt utseende men som smakar näst intill fantastiskt ! jag har förstått att på paltkoma duttar man inte med mått och sådant, inga deciliter och teskedar, så nu blir det fritt fall.

inhandla ett par squash eller zucchini (ca ett kilo), två eller kanske tre gula lökar och lite vispgrädde eller creme fraiche. resten av ingredienserna har du säkert hemma. Börja med att skala sqashen lite slarvigt, en del skal får vara kvar. dela dem på längden och gröp ur dom små vita kärnorna - det är inte jättenoga. skär i bitar. skala och hacka löken och fräs den i olja i en stor kastrull. lägg i sqashen. vill man vara extra piffig sparar man några strimlor till garnering. slå på ca en liter vatten (till två-tre pers) med tre buljongtärningar i (buljongen ska vara lite svag). på med lock och låt koka i typ tjugo minuter. då ska det hela vara lite mosigt och squashsoppan börjar ta form. salta och strö i lite timjan om du har (jag har oftast inte). fram med stavmixern, detta oumbärliga redskap, och mixa tills allt är slätt och fint. i med ca en dl grädde eller creme fraiche.

soppan har nu antagit en inte helt tilltalande gul-grön-beige färg och behöver pimpas med rikligt med hackad persilja eller i nödfall lite gräslök och dom eventuellt sparade strimlorna. kolla kryddningen - kanske behövs mer salt och varför inte lite örtsalt. en sista upphettning och sen AH!

den som inte har svängt ihop ett eget brytbröd kan med fördel servera köpe-painriche med vitlöks- eller persiljesmör som varit i ugnen en kort stund i hög värme.

tack för mej! om jag återkommer blir det nog med biff a la lindström. eller kanske med mina julköttbullar med indisk touch!

recept 18: kyckling med chili och koriander

puh, det har varit lite mycket. jag har jobbat med melodifestivalen och därför tvingats att flyga till malmö. och tvingats ta flyget hem igen. jag har fan inte hämtat mig än - jag hatar att flyga så mycket att du fattar inte.

det började när jag skulle flyga till thailand för att hälsa på en kille en gång för tusen år sen. det gjorde jag och det gick bra, alltså själva ditflyget och påhälset. men jag skulle också flyga hem mol allena, och drog på mig en matförgiftning. eventuellt var det med flit i ett försök att få slippa flyga, det är något oklart.

jag bölade mig till sjukhus, ynkade mig, ("jag ser DUBBELT", "jag kan inte gåååå") fick konstiga piller, satt på flygplatsen och såg sommarovädret glida in över bangkoks skyline komplett med blixtar och dunder. och biljetten kunde man inte boka om. eller om han killen eventuellt bara sa det för att det eh verkligen var dags för mig att åka hem. också oklart.

och jag flög i åtta timmar i blixt och skak och dunder, men thaidrugs i magen och bredvid en jättetjock gubbe från holland som drack whiskey och sålde rullstolar for a living.

när jag kom hem till lund var det en alldeles jättevacker septemberdag. och jag knäppte på tv:n, sjönk ned i soffan, och såg plan nummer två flyga in i world trade center.

häromdagen kollade jag på nåt jamie-program på tv. jag provade hans kyckling. ungefär såhär blev min version:

kyckling:

1 hel kyckling

1 stor röd paprika

1 stor gul paprika

lite färsk timjan kanske

salt

peppar

chilisås:

1 stor rödlök

5 vitlöksklyftor

1-2 piri-piris

1 habanero

1 vanlig färsk chilifrukt, röd eller grön

vitvinsvinäger

worchestershiresås

1 kruka färsk basilika

1 kruka färsk koriander

2-3 citroner

gör såhär:

sätt på ugnen. dela kycklingen, lägg i en form. dela paprikorna i tjusiga bitar och lägg bredvid och runt. salta, peppra, ringla lite olivolja över och strössla lite timjan.

skala och grovhacka rödlöken och lägg den i mixer (eller plastbunke om du har mixerstav, som jag) tillsammans med de skalade vitlöksklyftorna. ta ur kärnorna ur chilifrukten, skär av alla stjälkar på piri-piri och habanero, och lägg i mixern tillsammans med skal från en citron, en halv deciliter vitvinsvinäger kanske, 2-3 matskedar worcestershiresås, saften från citronerna, basilikan och några nypor salt och peppar. mixa alltihop slätt. som vanligt - smaka, det behövs säkert mer av någonting.

häll såsen över kycklingen och kör i ugn tills fågeln är klar. jag gjorde sötpotatissallad till men vet du, den kombon var ärligt talat sådär. med ris blir det förmodligen ännu mer fantastiskt.

recept 17: hallonglass

varför är det aldrig några desserter på paltkoma, undrar du. för att jag inte gillar tanken på dessert, svarar jag. hellre sött än salt, alltså hellre förrätt än efterrätt.

när jag bjuder folk på middag får dom nästan aldrig efterrätt. och det är ju orättvist egentligen. jag kan ju. jag kan ge dig allt - sött och salt, som alf sjunger så fint.

jag bara vill inte.

men okej, för den här gången.

låt dig inte luras av de få ingredienserna i det här receptet. jag lovar - i sin nästan löjliga enkelhet blir det succé varje gång. prova. jag går i god. funkar det inte går det bra att reklamera.

du behöver för fyra:

1 paket frysta hallon, lätt tinade (eller blåbär eller jordgubbar eller hjortron eller vad du vill, men syrligheten i hallonen blir bra)

vispgrädde

florsocker

krossa hallonen i matberedare / med mixerstav. mixa loss medan du häller i grädde tills konstistensen är som mannagrynsgröt. vänd ned så mycket florsocker att det det blir sött men fortfarande syrligt. frys in i portionsglas kanske två timmar, ta ut och fjäsk-dekorera med färska bär.