recept 9: finans-falu (=dödstöntigt namn på oslagbar, billig korvgryta)

alla får påsar, och alla kan vara panka. även paltkoma. tur att falukorv finns, och att vi vet hur man snitsar ihop en soppig gryta med klass. med lite pimpning ser den riktigt representabel ut trots att man inte har betalat nåt knappt. 

du behöver, för fyra hungriga:

• en falukorv, nån god sort med hög kötthalt
  
• en gul lök
  
• tre vitlöksklyftor
  
• ett stånd färsk fänkål
  
• potatis
• paprikor, typ en röd och en gul
  
• tomatpuré
  
• citron
  
• mejram
  
• färsk basilika
  
• hönsbuljong
  
• nån god vinäger/alt vitt vin
• crème fraiche
  
• fetaost
  
• salt och svartpeppar
• en nypa socker

och förresten, se det här receptet som en liten fingervisning i all välmening. med de här ingredienserna hemma kan man bygga vilken kanonmåltid som helst. kanske har du inte falukorv, men kyckling eller chorizo, jamen ta det då istället. kanske har du inga paprikor men zucchinis och salladslök, jamen tat! och du har inte mejram med du har basilika eller oregano - inga problem (fast mejram blir godast)!

skär korven och grönsakerna i lagoma bitar. hacka vitlöken. fräs fräs i olivolja och pudra över en duktig näve mejram och klicka i några matskedar tomatpuré. fräs lite till tills det luktar mm, skvätt då i lite vin (ett glas kanske, men ta en klunk själv först). häll på vatten i lagom sopp-mängd, tillsätt två-tre buljongtärningar av en sort du gillar. paltkoma är suckers för hönsbuljong, men dina buljongböjelser kan ju ligga åt andra hållet.

koka tills potatisen är mjuk. krydda med salt och peppar, en nypa socker och kanske behövs det mer buljong. smaka och känn efter.

servera med en klick fetaost-kräm (du har ju rört ihop feta och créme fraiche) och strimlad basilika.

klart å betart! som vi säger i bergslagen.

recept 8: syltad rödlök och annat. var lite grek.

ja, paltkoma har haft lite semester - vi har varit lite överallt och gjort lite allmänna saker.

och ja, under sommaren har faktiskt även vi underkastat oss grill-kravet, mest för att vi gör världens godaste syltade rödlök och världens godaste gröna sås och dessutom nektariner med fetaost.

okej, om man ska vara petig är löken inte alls syltad, den är lite snabbinlagd eller hur man ska säga. 

och den gröna såsen är bara svagt grön och kom till av ett misstag. det skulle vara en avokadoröra från början men alla avokados i affären var stenhårda. (vad är grejen med det förresten, alltså allvarligt. HUR svårt kan det vara att ha ett jämt flöde på avokadoinköpen så att några alltid är mogna. ibland på typ nyår skyltar affärerna med lappar av typen "håhååå, MOGNA avocados, kom å köp". man ba: eh ja? är inte det som självklart?) anyway. avokadosarna var hårda så det blev som en basilikasås istället. och det blev ju jättebra alltihop. 

fast, "grilla", tänker ni. "känns lite gjort. har vi sysslat med hela sommaren".

kom igen, säger paltkoma. var lite grek och grilla ända in i oktober.

*syltad rödlök:

skiva valfri mängd rödlök, lägg i plastpåse. squeeza över lika delar citronsaft och vitvinsvinäger så det täcker. häll i ganska mycket socker (du får gå på känsla) och en nypa salt. förslut påsen och blanda runt ordentligt liksom utifrån. det blir bättre ju längre löken får ligga i sitt lilla syrliga bad. vänd påsen då och då.

*grön sås: en avokado om du hitar en mogen, en hel kruka basilika, creme fraiche och majonäs efter behag. mixa med stavmixer, i med en klick dijonsenap, salt och svartpeppar.

*nektarinsallad: skitenkelt. nektariner i bitar, smulad fetaost, lite olivolja, nymald svartpeppar och flingsalt.

*vi hade helt vanlig fläskkarré till våra tillbehör. fläskkarré är både svennigt och bäst i grillsammanhang. vi marinerade den på nåt snitsigt vis men det var robin som stod för marinaden och jag hann faktiskt inte kolla hur han gjorde. 

dessutom ungsbakade vi sötpotatisar, skar dem i centimetertjocka skivor och la dom på grillen så dom fick såna där tuffa grillränder.

kom ihåg vad vi sa nu. var lite grek.

 

autosvar: lite busy

medan 70-talisten i den här bloggduon nostalgitrippar över en nedlagd festival åker 80-talisten till borlänge för att kolla på jay-z till exempel. 70-talisten är avundsjuk, men sväljer det och ägnar sin helg åt att åka till göteborg och laga mat till 57 personer på ett bräde.
det kommer förmodligen gå bättre för den som är borlänge.
hur som helst, vi har lite att stå i som ni märker, men återkommer med nytt recept nästa vecka. kanske blir det festival-tema, kanske verkligen inte.

recept 6: harissamarinerad lax med gurksallad, yoghurtsås och lökigt ris.

first things first: harissa är kul, snyggt och jävligt starkt. härom veckan hade jag i alldeles för mycket i en gryta och det gick knappt att äta. men i rätt mängd är harissa fenomenalt.
aldrig ätit? det är en kryddig chilihistoria, möjligen nordafrikansk, som dessutom finns i varenda mataffär nuförtiden. där står den på hyllorna, alldeles billig och glad i sin vackra lilla burk.

jag ska inte ta åt mig äran för att ha kommit på att man kan marinera fisk i harissa, det är lika bra att klargöra på en gång. förutom att man förmodligen har gjort det i, säg tunisien, de senaste 3000 åren så fick jag faktiskt idén från en kär familjemedlem. han marinerade färsk torsk (oklart om det var pk-torsk eller inte) och sotade den sen på utegrill. det var, det säger jag dig, sjukligt gott.
i min mataffär fanns det ingen vit fisk överhuvudtaget igår, om man inte räknar ett sorgligt litet paket blöta spättafiléer som gick under beteckningen "sjömat". man kan säga att jag raskt vandrade vidare till laxen.

för fyra:

• lax, torsk eller nån annan vit fisk. så mycket man tror att man vill äta.
• en burk harissa
• lite olivolja
• salt
• peppar

det lökiga riset:

• basmatiris eller vanligt svenneris. läs på förpackningen hur mycket. jag har ingen aning, tar alltid för mycket.
• ett knippe färsk lök eller salladslök
• kanske lite purjolök
• olivolja
• salt och peppar

yoghurtsåsen:

• naturell yoghurt 3 %
• två vitlöksklyftor eller en om man ska hångla
• örtsalt
• lite citron
• en påse sån där färdig dressingmixpulver

gurksalladen:

• en gurka
• en liten rödlök
• vitvinsvinäger
• salt
• socker

sätt på riset. sätt ugnen på 250 grader. stryk under tiden fiskfiléerna med harissa, lite varsamt men inte mjäkigt. det ska ändå kännas lite. salta, peppra och ställ åt sidan.
hacka salladslöken och purjon och fräs i stekpanna i olivolja tills den är glansig. stäng av värmen.
gör såsen, det vill säga: bland yoghurt och dressingpulvret, skvätt i lite citron och örtsalt tills det är gott. ställ in i kylen.
gör gurksalladen: skala med en potatisskalare eller nåt, klyv och ta ur kärnorna (kan verka hemskt förnämt men det blir så himla vattnigt alltihop annars). skär i halvmånar. skiva rödlöken tunnare än rakblad. närå. skiva tunt bara. lägg i skål och häll över två msk vitvinsvinäger, en-två nypor socker och salt. krama runt, helst med händerna, så att allt blandas och ställ in i kylen.
nu är riset klart och du är förvånad över hur snabbt allt har gått.
lägg så mycket ris du tror ni vill äta i lök-stekpannan. blanda runt löken och riset och salta lite om det behövs, kanske vill du krydda upp det med något mer - då gör du det.
under tiden ringlar du lite olja i en ugnsform och skjutsar in fisken. i min värld ska lax nästan bara in och vända, men det här är din middag också och du låter den ligga i ugnen så länge du vill.

till middagen dricker du ett glas bubbelvatten. jag är ledsen att göra dig besviken, men idag får du inte ens folköl.

recept 5: gräddiga salviafrikadeller och en önskad snitsig vardagssallad.

vi vill såklart börja med att be om ursäkt för att vi har varit lite frånvarande en stund. det är robins fel, han har varit upptagen med annat.
och så vill vi bocka och buga för att ni har kommit med så fina mat-önskningar, och vi kommer laga alla vad det lider. den här gången var vi själva så jäkla sugna på salviafrikadeller, så av era tips tog vi fasta på önskningen om att få reda på hur man gör en bra vardagssallad som inte är bara gurka. för en pigg sallad passade så bra just till salviafrikadellerna.
paltkoma anser att knepet sitter i dressingen. att knepet är att inse att sallad utan dressing inte är en sallad. att knepet sitter i att skaka samman en schysst dressing, förslagsvis i en glasburk, för då är det liksom gjort och i tre-fyra dagar har man en sweet dressing i kylen som lyfter vilken gurka som helst.
tre delar god olivolja, en del vitvinsvinäger, en skvätt dijonsenap, pressad vitlök, lite citron kanske, salt, peppar och övriga kryddor man tycker att salladen förtjänar. I med allt i burken, skakaskaka, krydda mer, skakaskaka.
och glöm dessutom inte att rädisor och sockerärtor i sallad räddar vilken vardagsmiddag som helst.

så. då var det salviafrikadellerna. jag kom på receptet i mars nångång och det blev så bra att jag återanvänder det. jag minns att det var asnära att det blev en tomatsås, men det råkade bli en gräddig istället. jag kände mig väl vild inombords.

för fyra normalhungriga. eller nej, tre.

frikadeller:

• fläskfärs (fast det passar förmodligen med kalv också. jag har även gjort dem på nöt och det blev bra)
• ströbröd
• ägg
• salvia (torr eller färsk)
• dijonsenap
• salt
• vitpeppar
• färsk basilika

låt lite ströbröd (inte vet jag, nån halvdeciliter till ett vanligt 400 g paket färs kanske) dra i nån deciliter vatten en stund. blanda i ett ägg, ett paket färs, en matsked ( låter mycket men det ska vara så) dijonsenap, flingsalt, vitpeppar, en duktig näve hackad färsk basilika och mer salvia än du tror. alltså typ tre matskedar, det ska bita loss ordentligt, det är ju salviafrikadeller. men ta kanske lite mindre om den är färsk - den är så jävla kaxig då.
blanda runt och ställ åt sidan.

gör såsen:

• matlagningsgrädde
• vitt vin
• charlottenlök
• vitlök
• hönsbuljong
• svartpeppar
• vitlök

hacka 4 charlottenlökar och två-tre vitlöksklyftor riktigt fint. fräs i lite olivolja på superlåg värme, det ska bara bli glansigt. späd med en dl vitt vin, fräs loss och häll sen i ca 5 dl matlagningsgrädde, eller så det täcker bollarna, lägg i en hönsbuljongtärning (det brukar alltid bli två för mej till slut), salta, peppra och späd eventuellt med lite vatten. koka upp.

rulla frikadellsmeten till lämpliga bollar och lägg dem försiktigt i såsen. sänk värmen till putterläge. puttra loss kanske 20 minuter, tills bollarna är klara helt enkelt. ta ett glas rödvin under tiden. krydda såsen lite extra om det skulle behövas.

jag har serverat med spaghetti nån gång, den här gången gjorde vi ugnspotatisar. allt funkar - det här är en flexibel liten anrättning. strö hackad basilika och bladpersilja över och dö fyfanvadgott-döden.

vi ligger lite efter, eftersom robin är bortrest för att försöka hugga en ky-utbildning i fotografi.
men vi har ett gäng hyggliga salviafrikadeller på gång. dom är lagade och i våra magar och finns på bild i en kamera.
närsomhelst nu blir dom också nåt på nätet.

all makt åt folket.

idag har paltkoma frågestund, bara för er. det är ni som bestämmer vad vi ska laga nästa gång, vilket kommer bli på söndag. kommentera och önska, och vi lagar det vi tycker verkar mest kul, mest gott eller mest svårt.
tro nu inte att det ska bli en vana, men just den här gången har ni makten.
svindlande, inte sant?

recept fyra: svennefilé goes deluxe (aprikos- och rosmarinfylld fläskfilé med sötpotatisgratäng)

det är lördag idag så vi känner oss lite svenniga. alltså lagar vi nåt med fläskfilé.
fläskfilé är gott, och den här har vi dessutom fått från vår mamma. det gäller bara att få den saftig, och det blir den om man gör den i ugn och låter den vila efteråt.

och - håll inte på och löjla er om att ni inte gillar frukt i mat. egentligen menar ni bara banan. men om ni är som vår storebror, som inte gillar just aprikoser, jaja ta bort dom bara och fyll filén med nåt annat. eller kom till sans och vett och inse att aprikoser och ljust kött är sjukt gott ihop.

och just det - skippa potatisen i gratängen och gör den på bara sötpotatis istället. sötpotatis är underskattat och liknar faktiskt ingenting annat i smaken. eller jo pumpa kanske, men iallafall.

du behöver för tre vanligt hungriga eller fyra lagom:

* 1 fläskfilé
* en kruka rosmarin
* tio-femton torkade aprikoser

* tre sötpotatisar stora som mindre auberginer, är de mindre än så får du köpa fler
* en stor gul lök
* fyra-fem vitlöksklyftor
* två hönsbuljongtärningar
* två stora nävar riven ost
* en stor burk creme fraiche (helst inte den smala sorten, det är mer umpf i den lite fetare)
* en skvätt matlagningsgrädde

* salt
* svartpeppar

sätt på ugnen. kanske 225 grader, jag har gasugn så jag vet inte riktigt. gratängvarmt, säger vi.
skala och skiva sötpotatisarna. skiva löken. koka sötpotatis och lök i creme fraichen och grädden i en kastrull tillsammans med buljongtärningarna i tio minuter ungefär (det gör att det går som ett svish i ugnen sen). pressa i vitlöksklyftorna, peppra lite och häll alltihop i en ugnsform. strö rikligt med riven ost över och lägg märke till att allt alltså är nästan precis som en vanlig potatisgratäng.
salta och peppra fläskfilén. mycket. helst flingsalt för det ger lite crunch. skär en djup ficka i filén och fyll den med hackade aprikoser och rosmarinkvistar från en hel kruka. skit i att hacka rosmarinen, lägg bara i hela alltet.
ta fram ditt lilla syskrin och ta ut en vanlig sytrådsrulle, trots att det känns lite konstigt. hade jag haft steksnöre hade jag tagit det, men jag har aldrig använt steksnöre i hela mitt liv. det funkar med sytråd, iallafall i ugn, jag lovar.sen finns det nåt snitsigt sätt att specialknyta kött också, men det kan inte jag. jag knyter bara ihop i ena änden, snurrar hårt och glest runt hela filén och knyter ihop i andra änden. funkar skitbra.
och så kan man bryna den ihopknutna filén i stekpanna, så den sluter sig lite liksom. glöm inte ändarna.
sen in med köttet och gratängen i ugnen. samtidigt, men i olika formar, om man har stor ugn, annars får man göra gratängen först och köttet sen.
vi hade inne vår fläskfilé i 25 minuter ungefär, sen fick den vila i folie tio minuter och det ska den göra. det kan låta lökigt men den blir saftigare då. under tiden går gratängen klart, den är färdig när den är helt deluxemjuk, nästan mosig, och osten bubbligt gyllenbrun.

skär upp filén i snitsiga sneda skivor om du vill stila. eller skär rakt av som en helt normal människa. och lägg upp gratängen bredvid.
sen kan du ju alltid piffa till det med en snitsig liten sallad vid sidan. men den får du fixa till själv.

recept 3: pasta. snabb och tuff.

den här pastan ser inte mycket ut för världen, men låt dig inte luras av dess bleka yttre. det är lite som med thom yorke - blekt yttre men rätt cool ändå.

det är dessutom en av mina absoluta favoritpastor när det ska gå undan. nu har jag ju själv inga kids, men jag har förstått att man kan bli trött av att ha kids, och att man ibland vill laga nåt enkelt som går snabbt. och jag blir dessutom helt omöjlig om jag inte får äta när jag är hungrig - så det är bra att ha några as-snabba rätter i bakfickan för att ha en chans att stå ut med sig själv när det krisar.

sen om kidsen själva skulle äta den här pastan är väl lite tveksamt. inte vet jag. men du vill ju äta gott, och kidsen kan väl få nåt annat.

du behöver för fyra normalhungriga:

* fyra fem sardellfiléer (såna i olja)
* en liten lagom burk kapris
* två stora goda tomater (behövs inte om man inte vill eller inte har, blir gott ändå)
* olivolja
* tre-fyra röda chilifrukter
* tre-fyra stora vitlöksklyftor
* en rejäl klick smör
* persilja
* en stor citron
* parmesan eller annan italiensk hårdost (har man typ präst hemma kan man väl ta det)
* spaghetti
* svartpeppar

och gör såhär:
sätt på pastavatten. i stekpanna: fräs finhackad chili i mer olja än samvetet tillåter egentligen. man ska inte ha så himla mycket samvete när det gäller mat, det är slöseri. hacka vitlöken och sardellerna och ha i dom också. fräs på låååg värme, det ska inte brännas, bara bli genomskinligt, och sardellerna ska liksom lösas upp och smälta. i med de fint hackade tomaterna.
fräs långsamt och fint medan pastan kokar. när den är klar, häll nån deciliter av pastavattnet i stekpannan (det gör såsen simmig), häll av pastan och ställ åt sidan.
koka upp såsen igen ( eller såsen och såsen, den är mer som ett liksom skal för spaghettin), släng i en väl tilltagen klick smör, kaprisen och puttra några minuter till.
blanda pastan med simmet i stekpannan, blanda väl, lägg upp och toppa med finrivet citronskal (viktigt), riven parmesan och mycket finhackad persilja.
ät upp allt, luta dej tillbaka och känn dej som en riktig tvättäkta budget-italienare.

recept 2: en ärtsoppa. en grön.

träningsvärken är borta och ja, det tog ungefär fem dagar.

grön ärtsoppa heter creme nignon på fräsig finfranska. fram till ungefär igår trodde jag att det hette creme mignon, och har ägnat mycket tid åt att fundera över varför creme mignon heter samma sak som filé mignon. jag såg inte nåt samband kan man säga.
men nu kan jag alltså släppa det, och nöja mig med att berätta att grön ärtsoppa är godare än du tror, och att det tar två sekunder att göra. på riktigt två sekunder.
men om man inte har en stavmixer eller vanlig mixer har jag faktiskt ingen aning om hur man gör.

du behöver för tre hungriga eller fyra lite hungriga:
* en påse frysta gröna ärtor
* en stor gul lök
* två, tre hönsbuljongtärningar
* kanske tre-fyra dl matlagningsgrädde
* dijonsenap
* vitpeppar, lite svartpeppar
* kanske bacon om man vill, att toppa med. vi hade det. vi hade även fetaost men såhär i efterhand kanske det är bättre utan osten. man gör som man vill.

och så skalar man och hackar löken (i stora bitar för allt ska ändå mixas sen), och fräser den glansig i lite olivolja i en stor kastrull. i med de frysta ärtorna, hela påsen, och rör runt. dom tinar på ett vips. häll på så mycket vatten att det precis täcker ärtorna och löken, lägg i buljongtärningarna och nån lagom klick dijonsenap och koka upp. koka tre minuter eller till buljongtärningarna löst upp sej.
mixa alltihop alldeles slätt. späd med grädde till önskad konsistens. det är skitsvårt att säga hur mycket, du får prova dej fram, det beror på hur lös du vill ha den. koka upp igen. 

peppra, smaka, det är din soppa och du som bestämmer - ta i en buljongtärning till om du önskar, peppra ännu mer om du vill.

knaprig bacon på toppen, några drag med svartpepparkvarnen och allt är klart och du tänker: inte synd på så rara ärtor.