varför är det aldrig några desserter på paltkoma, undrar du. för att jag inte gillar tanken på dessert, svarar jag. hellre sött än salt, alltså hellre förrätt än efterrätt.
när jag bjuder folk på middag får dom nästan aldrig efterrätt. och det är ju orättvist egentligen. jag kan ju. jag kan ge dig allt - sött och salt, som alf sjunger så fint.
jag bara vill inte.
men okej, för den här gången.
låt dig inte luras av de få ingredienserna i det här receptet. jag lovar - i sin nästan löjliga enkelhet blir det succé varje gång. prova. jag går i god. funkar det inte går det bra att reklamera.
du behöver för fyra:
1 paket frysta hallon, lätt tinade (eller blåbär eller jordgubbar eller hjortron eller vad du vill, men syrligheten i hallonen blir bra)
vispgrädde
florsocker
krossa hallonen i matberedare / med mixerstav. mixa loss medan du häller i grädde tills konstistensen är som mannagrynsgröt. vänd ned så mycket florsocker att det det blir sött men fortfarande syrligt. frys in i portionsglas kanske två timmar, ta ut och fjäsk-dekorera med färska bär.
första gången jag åt ceviche var i lund kanske 2001. jag hade flyttat dit från stockholm och det blev nyårsafton. nyårsafton i lund är mest dimmigt, alltså vädermässigt (höhö), och för en bergslagsjänta är det förstås lite kymigt. man saknar snön och kind-bitet. i lund är allt ju mest akademiskt och lite fesljummet.
iallafall, det var nyårsafton och jag var bjuden på sjurätters i en vindsvåning. det var anka, kommer jag ihåg. och det var ostron på isbädd som man åt under bar himmel på en dimmig terrass. det var första gången jag åt ostron också. kanske anka också förresten. det var jättemycket första gången-ät, märker jag.
och cevichen då. syrlig, musslig, fruktig, frisk. freakin' fantastic. minns den än idag, tio år senare. men det här är min mindre sofistikerade, mer publikfriande, variant.
för fyra små, alltså inte så hungriga, som en liten teaser bara:
färsk laxfilé, hjälp jag vet inte hur mycket, kanske...300 gram? 400?
1-2 avocados
1 stor rödlök
1 stor citron
3 lime
1 mogen mango
1 stor knippe färsk koriander (viktigt! om nån säger att den inte gillar koriander, smyg ned det ändå och den kommer att ändra sig)
1 röd chili
salt, helst fling
svartpeppar
folk säger att man måste frysa färsk laxfilé något dygn innan man äter den, men det gäller inte norsk odlad lax. har du köpt sån behövs noll framförhållning.
och på riktigt, såhär lätt är det - tärna lax, avocado, mango. hacka rödlöken och chilin fint, hacka igenom koriandern lite snabbt. blanda allt i en skål. pressa över citrusfrukterna, en i taget och smaka av ifall det blir för syrligt. salta, peppra. låt stå tio minuter lägg upp i kanske glas. och sedär, bättre än skåne. och då är ändå skåne helt okej.
sommaren 2009 hängde paltkoma ganska mycket på trädgården. det är en klubb under en bro i stockholm. det var nånstans den där sommaren som promoe bestämde sig för att släppa den mest enerverande låten någonsin. nån dj på trädgården bestämde sig samtidigt för att nöta in samma låt hela juli, och vi sjöng den där refrängen exakt hela sommaren. orka stå emot, tänkte vi. och då är ändå det bästa med den där låten att den inte är en låt av sean banan.
hursomhelst, paltkoma hatälskar svennigt. potatisgratäng är supersvennigt. vi har svennat av den med lite chevre och vi lovar, det blir godare än du tror.
för fyra kanske:
1 kg potatis
1,5 stor tetra grädde (vi tog visp såklart. satsa lite, det blir absolut godast med visp)
2 stora gula lökar
1 rejäl, ganska jättestor, chevrerulle med kanter
2 dl prästost
salt och svartpeppar
lite fond, kyckling om du inte är vegetarian, annars grönsaks
skala potatis och lök och skiva båda. fräs i en stor kastrull i lite olivolja. íbland har jag slantat i nån morot också, blir fint.
häll på grädde och fond, det ska vara så det täcker ungefär, och puttra i 10 minuter. salta och peppra. smula i chevren, rör om och häll över i en ugnsfast form. strössla prästost ovanpå som ett täcke och grädda i ugnen tills potatisen är mjuk och osten bubblar på ett gyllenbrunt vis. kanske 220 grader i 45 minuter?
låt dig inte luras om den här gratängen verkar tråkig. det är den inte. den är gräddig, getostig, subtil och god. på bilden syns den bara lite i bakgrunden men rent visuellt är den ändå bara en helt vanlig gratäng. robin tyckte uppenbarligen att tillbehören skulle vara i fokus - pepprig ruccola, vitvinsindränkta rödlökar i foliepaket och grillad oxe. det kan jag förstå, för både folieknyten och kött lades på grillen en mörk, snöig kväll i december. den allra sista, närmare bestämt. och det var alldeles magiskt.
Vi är syskon och vi tycker att mat är bra.
Vi vill att du ska laga gott krubb, ibland utan att det kostar dej skjortan, ibland att du knappt ska behöva lyfta ett finger, ibland att det ska kosta dej skjortan och att du ska behöva lyfta tusen fingrar.
